Metoder

Metoder och tillvägagångssätt
Projektet kommer att arbeta med Beskæftigelse Indikator Projektet (BIP), som är ett arbetssätt som på olika vis bidrar till att kvinnor och män gör progression mot arbete och studier. BIP har stöd i forskning och kommer att införas i alla tre delprojekt.

Hur ökar vi jobbchansen för människor som står långt ifrån arbetsmarknaden?

Gränsgångarrollen kommer att utforskas och synliggöras. Gränsgångarens viktiga uppgift är att stödja deltagaren i dess väg till arbete eller studier. Gränsgångaren bidrar på så vis till att deltagarens möjlighet att få sin rätt till arbete tillgodosedd.

För att nå goda resultat inom till exempel arbetslivsinriktad rehabilitering krävs dessutom att det finns en tilltro, på alla nivåer. Detta kommer projektet att ha ett särskilt fokus på. Med ökad tilltro ökar deltagarna förutsättningar till progression.

Därtill kommer fler aspekter att särskilt bevakas, en ökad empowerment hos deltagarna och en ökad medverkan i samhällslivet. 

Forskning på individ-, professionell- och organisatorisk nivå beskriver vikten av ett bra möte mellan medborgare och professionell. Att arbeta med samordnat stöd för människor som står långt från arbetsmarknaden kräver att kompetens och resurser samlas kring individen. Inom Væksthusets forskning, BIP, genom Heiti Ernits forskning om gränsgångare och Louise Bringselius forskning om tillitsbaserad styrning och ledning finns evidensbaserad vägledning för hur stödet kan förbättras på alla nivåer. Förutsättningarna i mötet mellan medborgare och professionell påverkas av alla led. Projektet kommer att väva in samtliga dessa tre forskningsperspektiv i arbetet med att utveckla verksamheten.

Tjänstedesign är en beprövad metod och förhållningsätt som använts inom samordnings-förbunden, i syfte att inkludera deltagarna i sin rehabilitering och skapa delaktighet. Metoden eller arbetssättet utgår från deltagarnas behov och är en behovsdriven/användardriven utveckling som leder till ett utforskande och undersökande arbetssätt att säkerställa värdet för de vi finns till för. Deltagarna ges möjlighet att samskapa, ge synpunkter, reflektioner och förslag på hur arbetet med arbetslivsinriktad rehabilitering bäst kan genomföras. För deltagarna innebär denna inkludering ett ökat självförtroende, vilket påverkar deras rehabiliteringsprocess på ett positivt sätt.

Koordinatorer medverkar på nya samverkansarenor som berör unga vuxna och kan på så vis nå målgruppen tidigare, på både individ-, organisation-, och stukturnivå. Via nya samverkansarenor vill projektet dessutom nå unga vuxna som befinner i sig i utanförskap med behov av samordnat stöd och på så vis nå fler än tidigare.

Inom de samverkande samordningsförbunden finns ett antal övriga metoder och arbetssätt som används i arbetet med deltagarna. Metoderna används efter individuella bedömningar av vad som är lämpligast för just den deltagaren. Gemensamt för alla metoderna och arbetssätten är att de alltid utgår från deltagarens specifika och individuella behov och önskningar, att de går ut på att lyssna aktivt och förutsättningslöst, att stödja deltagaren att hitta rätt, att bidra till att deltagaren upplever ett ökat handlingsutrymme och därmed makt över sitt liv. Metoderna och tillvägagångssätten kan komma att revideras, för både delprojekten och projektet i sin helhet, utifrån vilket behov av stöd som deltagarna kommer att ha. Genomgående kommer dock fokus på den enskilde deltagaren att finnas kvar, samt inriktningen att närma sig arbetsmarknaden.